R.I.P älskade pappa
Detta inlägg tillägnar jag min älskade pappa!
Du kommer för alltid att vara med mig och jag kommer fortfarande alltid tänka vad skulle pappa ha sagt åt mig att göra.
Min älskade pappa insjuknade i en hjärntumör i december 2008 och lades in på sjukhuset den 30 december 2008. Där fick han den bästa vård man kan få. Han fick akutremiss till Lund och neurologen. Dock upptäcktes det blodproppar i lungan till följd av att han legat stilla mycket vilket gjorde att besöket i Lund fick skjutas fram. Han fick mediciner mot detta och vi gick lite i ovisshet vad som skulle ske.
Det visade sig att dessa komplikationer inte var de enda. Han fick infektioner och blev väldigt trött.
I februari tändes det ett hopp då de skulle göra en ny magnetröntgen för att han skulle kunna få komma ner till Lund. Dock så bildades det vätska i ena lungan lagom till det var dags för den undersökningen. Detta gjorde pappa ännu svagare än tidigare och han fick mycket smärtlindrande då han hade ont. Detta var den 18 februari och det var också denna dag då jag förstod att det inte skulle sluta gott. Mamma sa rätt ut och han kommer inte klara detta och läkaren sa samma sak. Det var en otroligt jobbig dag och jag var på sjukhuset nästan hela den dagen.
Vi ringde till mina syskon och förklarade att det var illa och min ena syster bokade flyg ner och kom vid 23,30 den 18 februari. Jag och mamma lade oss en stund på natten inne i pappas rum och klockan 4 så väckte min syster oss och berättade att njurarna hade lagt av och andningen skulle bli mer och mer oregelbunden. Det tog inte lång tid och klockan 04,15 den 19 februari 2009 tog min älskade pappa och största förebild sitt sista andetag och lämnade oss.
Det har varit en jobbig tid sedan den dagen. Jag är minsta dottern och har alltid varit pappas flicka. Detta skulle jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle behöva gå igenom som 22 åring. Han skulle ju leva så många år till. Dock hur ont det än gör att säga detta så har min älskade pappa det bättre nu och han sitter uppe på sitt moln och tittar ner på sin familj och håller en vakande öga över oss.
Den 2 mars 2009 var det så begravning för Pappa och det var en underbart fin begravning och blev verkligen precis så som vi ville att den skulle bli. Vi vill minnas de goda stunderna och våra minnen kommer vi alltid att ha med oss.
Som ni förstår så handlar detta inlägget om att få skriva av sig och att bearbeta det som har hänt. Detta är alltså stor betydelse för mig att skriva för att kunna gå vidare. Du kommer för alltid vara med mig =)
Ni som har orkat läsa igenom detta är duktiga.
Tack för mig
Älskar dig pappa!
Du kommer för alltid att vara med mig och jag kommer fortfarande alltid tänka vad skulle pappa ha sagt åt mig att göra.
Min älskade pappa insjuknade i en hjärntumör i december 2008 och lades in på sjukhuset den 30 december 2008. Där fick han den bästa vård man kan få. Han fick akutremiss till Lund och neurologen. Dock upptäcktes det blodproppar i lungan till följd av att han legat stilla mycket vilket gjorde att besöket i Lund fick skjutas fram. Han fick mediciner mot detta och vi gick lite i ovisshet vad som skulle ske.
Det visade sig att dessa komplikationer inte var de enda. Han fick infektioner och blev väldigt trött.
I februari tändes det ett hopp då de skulle göra en ny magnetröntgen för att han skulle kunna få komma ner till Lund. Dock så bildades det vätska i ena lungan lagom till det var dags för den undersökningen. Detta gjorde pappa ännu svagare än tidigare och han fick mycket smärtlindrande då han hade ont. Detta var den 18 februari och det var också denna dag då jag förstod att det inte skulle sluta gott. Mamma sa rätt ut och han kommer inte klara detta och läkaren sa samma sak. Det var en otroligt jobbig dag och jag var på sjukhuset nästan hela den dagen.
Vi ringde till mina syskon och förklarade att det var illa och min ena syster bokade flyg ner och kom vid 23,30 den 18 februari. Jag och mamma lade oss en stund på natten inne i pappas rum och klockan 4 så väckte min syster oss och berättade att njurarna hade lagt av och andningen skulle bli mer och mer oregelbunden. Det tog inte lång tid och klockan 04,15 den 19 februari 2009 tog min älskade pappa och största förebild sitt sista andetag och lämnade oss.
Det har varit en jobbig tid sedan den dagen. Jag är minsta dottern och har alltid varit pappas flicka. Detta skulle jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle behöva gå igenom som 22 åring. Han skulle ju leva så många år till. Dock hur ont det än gör att säga detta så har min älskade pappa det bättre nu och han sitter uppe på sitt moln och tittar ner på sin familj och håller en vakande öga över oss.
Den 2 mars 2009 var det så begravning för Pappa och det var en underbart fin begravning och blev verkligen precis så som vi ville att den skulle bli. Vi vill minnas de goda stunderna och våra minnen kommer vi alltid att ha med oss.
Som ni förstår så handlar detta inlägget om att få skriva av sig och att bearbeta det som har hänt. Detta är alltså stor betydelse för mig att skriva för att kunna gå vidare. Du kommer för alltid vara med mig =)
Ni som har orkat läsa igenom detta är duktiga.
Tack för mig
Älskar dig pappa!
Kommentarer
Postat av: Jannica
Hej
Jag tänker på både dig och din familj jag förstår att du har haft det jobbigt.
Tänk som du gör att han finns där och kollar ner på dig från ett moln. Tänk och prata om allt gott ni gjort tillsammans.
Jannica och Gizmo
Trackback
