Utmanad

Hej igen.

Helt otroligt, två inlägg på samma dag. Men vad gör man inte för att slippa plugga...haha.

Jag är utmanad av Klara, ska skriva om mina fyra fyra favvo bloggare, varför jag gillar bloggen och bloggaren :)

Maja- min älskade kusin som skriver blogg, fixar med sin hemsida och är min webmaster och ser till att min blogg är vacker och allt :) Du betyder så mycket för mig och jag är så glad att vi har vårt stora intresse gemensamt, hundarna. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig. Det är dig jag ringer när jag har problem med Alvin. Det är dig jag ringer när jag är ledsen eller behöver prata av mig. Du finns alltid där för mig och jag hoppas att du vet att jag finns där för dig...Alltid!

Sofie- en av mina bästa vänner som jag verkligen är överlycklig att jag har. Du är guldvärd för mig. Vi har kommit varandra nära och jag önskar bara att vi skulle kunnat träffas oftare än vad vi gör. Men det får vi se till att vi gör eller hur gumman? Du ställer alltid upp och jag ställer alltid upp för dig...i vått och torrt.

Klara- tjejen som jag inte har något ansikte på ;) har aldrig träffat dig men det känns ändå som om jag känner dig. Och att du känner mig. Vi har lärt känna varandra genom vårt gemensamma intresse, hundarna. De små liven som förgyller våra liv. Är väldigt glad över att vi har fått den kontakten vi har. Vet att har jag någon eller några problem eller frågor så kan jag vända mig till dig.

Jessika- tjejen jag väl egentligen bara har träffat ett par gånger väldigt kort men jag följer hennes blogg med spänning och tycker hon skriver så bra och roligt. Vi har ju en sak gemensamt :) Tyskan. Mycket roligt att ha någon nära som man faktiskt kan prata tyska med :)

Nu utmanar jag er som jag har skrivit om =)



Tentaångest

Usch ja det är vad jag har :(
Har tenta på torsdag och jag har knappt börjat känns det som...altså riktigt så illa är det inte men jag hade ju definitivt kunnat plugga mer. Men så känner jag nästan alltid om inte alltid.

Ja det är många som är nyfikna på Agilityn och ja jag får väl se om jag kan berätta lite då :) Jag tränade agility med min kusin i helgen. Det var superroligt och jag kände att vi fick igång lite iaf. Måste sluta med att ha godis i handen bara för Alvin blir så fixerad av mina händer. Vi kunde träna hela tiden med Alvin lös vilket var skönt eftersom storfavoriten Nelson var med också :) Vi körde så mycket som tre hinder i rad och tunnel och sen körde vi A.hindret och slalom. Det fungerade bra. Fick ju hjälp med hur jag ska göra med slalomen för att komma bort med att leda honom med koppel.

Men han var trött och utslagen på söndagkväll. Han fick ju busat med Nelson efter träningen och det var nog den stora höjdpunkten för Alvin :)

Just nu ligger Alvin och sover förmiddagsvilan :) I helgen ska jag jobba nätter och jag vet inte riktigt hur det blir med kursen på lördag. Den börjar lixom klockan elva. Och när man har jobbat fram till klockan 6 på morgonen är man kanske inte så pigg men jag ska verkligen försöka att komma iväg, får sova mer efter kursen inför nästa natt. På söndag är det kalas i Malmö för Bosse.

Ska se om vi inte kan komma iväg och busa med Daisy snart också. En softistik som vi har träffat en gång. Alvin behöver få springa av sig det märker man :)

Men nu måste jag sparka igång mig och få gjort något plugg...annars blir jag förbannad.

Glöm inte att kommentera :)


Nästan 2 veckor sedan...

Jaha då var det nästan två veckor sedan man skrev senast.
Förra inlägget var ju även lite dystert.

Nu kommer det dock ett lite gladare inlägg =)

I vårt liv har det väl inte hänt några stora saker. Vi har dock börjat vår agility kurs. Så roligt. Hoppas att det inte bara är jag som tycker det :P
Men jag tror att Alvin tycker det är roligt, han blir himla trött efter det iaf :)

Själv har jag precis avslutat ett arbete i skolan. Nu är det tenta kvar sen är det ny kurs snart. Blir lite fler föreläsningar men det löser sig.

Jag ska ta mig till stan en vända idag, måste ställa in mina glasögon. Har haft huvudvärk flera gånger de senaste dagarna och det brukar jag bara få när jag inte har glasögonen på mig ;)
När jag ändå är på stan så ska jag till Scandlines en vända för tydligen hade jag glömt att lämna in mitt kontrakt som jag skulle ha gjort...ojdå.
Sen blir det hem till lillpojken min och iväg en vända till Hund och katt och köpa något gott :)
Hem sen och laga mat till min stora älskling och tror nog att jag ska slänga ihop en äpplepaj också :) Känner mig snäll idag...tror det är solen som gör det :P

Nej nu får jag ta mig i kragen och ge mig iväg :)


R.I.P älskade pappa

Detta inlägg tillägnar jag min älskade pappa!

Du kommer för alltid att vara med mig och jag kommer fortfarande alltid tänka vad skulle pappa ha sagt åt mig att göra.

Min älskade pappa insjuknade i en hjärntumör i december 2008 och lades in på sjukhuset den 30 december 2008. Där fick han den bästa vård man kan få. Han fick akutremiss till Lund och neurologen. Dock upptäcktes det blodproppar i lungan till följd av att han legat stilla mycket vilket gjorde att besöket i Lund fick skjutas fram. Han fick mediciner mot detta och vi gick lite i ovisshet vad som skulle ske.
Det visade sig att dessa komplikationer inte var de enda. Han fick infektioner och blev väldigt trött.
I februari tändes det ett hopp då de skulle göra en ny magnetröntgen för att han skulle kunna få komma ner till Lund. Dock så bildades det vätska i ena lungan lagom till det var dags för den undersökningen. Detta gjorde pappa ännu svagare än tidigare och han fick mycket smärtlindrande då han hade ont. Detta var den 18 februari och det var också denna dag då jag förstod att det inte skulle sluta gott. Mamma sa rätt ut och han kommer inte klara detta och läkaren sa samma sak. Det var en otroligt jobbig dag och jag var på sjukhuset nästan hela den dagen.
Vi ringde till mina syskon och förklarade att det var illa och min ena syster bokade flyg ner och kom vid 23,30 den 18 februari. Jag och mamma lade oss en stund på natten inne i pappas rum och klockan 4 så väckte min syster oss och berättade att njurarna hade lagt av och andningen skulle bli mer och mer oregelbunden. Det tog inte lång tid och klockan 04,15 den 19 februari 2009 tog min älskade pappa och största förebild sitt sista andetag och lämnade oss.

Det har varit en jobbig tid sedan den dagen. Jag är minsta dottern och har alltid varit pappas flicka. Detta skulle jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle behöva gå igenom som 22 åring. Han skulle ju leva så många år till. Dock hur ont det än gör att säga detta så har min älskade pappa det bättre nu och han sitter uppe på sitt moln och tittar ner på sin familj och håller en vakande öga över oss.

Den 2 mars 2009 var det så begravning för Pappa och det var en underbart fin begravning och blev verkligen precis så som vi ville att den skulle bli. Vi vill minnas de goda stunderna och våra minnen kommer vi alltid att ha med oss.

Som ni förstår så handlar detta inlägget om att få skriva av sig och att bearbeta det som har hänt. Detta är alltså stor betydelse för mig att skriva för att kunna gå vidare. Du kommer för alltid vara med mig =)

Ni som har orkat läsa igenom detta är duktiga.

Tack för mig

Älskar dig pappa!

RSS 2.0